Vad är DNS?

DNS är internets adressbok

DNS (Domain Name System) är det system som översätter domännamn som webguide.se till IP-adresser som datorer och servrar använder för att kommunicera. Utan DNS skulle vi behöva komma ihåg långa siffersekvenser för varje webbplats vi vill besöka.

När du skriver in en webbadress i din webbläsare startar en DNS-förfrågan som översätter domännamnet till rätt servers IP-adress på millisekunder. Denna process är helt osynlig för användaren men avgörande för att internet ska fungera.

Hur DNS fungerar i praktiken

DNS-systemet är hierarkiskt och distribuerat över tusentals servrar världen över. När du besöker en webbplats går förfrågan genom flera steg innan rätt server hittas.

DNS-upplösningsprocessen steg för steg

Först kontrollerar din dator om den redan känner till IP-adressen för domännamnet genom att kolla i sin lokala cache. Om adressen finns där används den direkt utan att någon förfrågan behöver skickas.

Om adressen inte finns lokalt skickas förfrågan till en DNS-resolver, vanligtvis hos din internetleverantör. Resolvern fungerar som en mellanhand som gör jobbet åt dig och kontaktar andra DNS-servrar vid behov.

Om resolvern inte har svaret i sin cache kontaktar den en root-server, som är första steget i DNS-hierarkin. Root-servern pekar vidare till TLD-servern (Top-Level Domain) för den aktuella ändelsen, till exempel .se eller .com.

TLD-servern känner till vilka namnservrar (authoritative nameservers) som ansvarar för just den domänen och pekar vidare dit. Slutligen svarar namnservern med den korrekta IP-adressen som din webbläsare kan använda för att ansluta till webbplatsen.

DNS-poster och deras funktion

DNS-systemet använder olika typer av poster (records) för att hantera olika funktioner. Varje posttyp har ett specifikt syfte och innehåller information som styr hur domännamnet används.

A-post (Address Record)

A-posten är den vanligaste DNS-posten och kopplar ett domännamn direkt till en IPv4-adress. Om din webbplats ligger på en server med IP-adressen 192.0.2.1 pekar A-posten dit.

AAAA-post

Samma som A-posten men för IPv6-adresser. IPv6 är det nyare adressystemet som används allt mer eftersom IPv4-adresserna håller på att ta slut.

CNAME-post (Canonical Name)

En CNAME-post skapar ett alias för ett annat domännamn. Om du till exempel vill att www.minwebbplats.se ska peka till samma plats som minwebbplats.se kan du använda en CNAME-post.

MX-post (Mail Exchange)

MX-poster styr var e-post för domänen ska levereras. De pekar på de mailservrar som ska ta emot e-post för adressen [email protected].

TXT-post

TXT-poster innehåller textinformation och används för olika verifieringar, till exempel SPF-poster för e-postsäkerhet eller verifieringskoder för tjänster som Google Workspace.

NS-post (Name Server)

NS-poster anger vilka namnservrar som är auktoritativa för domänen. Dessa namnservrar innehåller all DNS-information för domänen.

Namnservrar och deras roll

Namnservrar (nameservers) är DNS-servrar som har auktoritet över en specifik domän och dess DNS-poster. När du registrerar en domän måste du ange vilka namnservrar som ska hantera DNS-upplösningen för domänen.

De flesta webbhotell tillhandahåller egna namnservrar som du anger hos din domänregistrar. Exempel på namnservrar kan vara ns1.webbhotell.se och ns2.webbhotell.se. Genom att peka din domän till dessa namnservrar får webbhotellet kontroll över DNS-posterna.

DNS i praktiken för webbplatsägare

Som webbplatsägare behöver du förstå DNS för att kunna peka din domän till ditt webbhotell, konfigurera e-post och hantera underdomäner. De flesta webbhotell erbjuder ett enkelt gränssnitt där du kan redigera DNS-poster utan att behöva djup teknisk kunskap.

Vanliga DNS-uppgifter

När du startar en ny webbplats behöver du ändra namnservrarna hos din domänregistrar till de som ditt webbhotell anger. Detta gör att DNS-upplösningen för din domän hanteras av webbhotellet.

Om du använder externa e-posttjänster som Google Workspace eller Microsoft 365 behöver du lägga till MX-poster som pekar på deras mailservrar. Detta gör att e-post till din domän levereras rätt.

För att skapa underdomäner som blogg.minwebbplats.se behöver du lägga till A-poster eller CNAME-poster i DNS-zonen.

DNS-säkerhet

DNS-systemet har historiskt varit sårbart för olika typer av attacker. DNS-spoofing och DNS-hijacking är exempel på hot där angripare försöker omdirigera trafik till felaktiga servrar.

DNSSEC (DNS Security Extensions) är en säkerhetsfunktion som lägger till digital signering av DNS-data för att förhindra manipulation. Inte alla registrarer och webbhotell stöder DNSSEC ännu, men det blir allt vanligare.

DNS-utveckling och framtiden

DNS-systemet har utvecklats kontinuerligt sedan det introducerades på 1980-talet. Från att ha varit en centraliserad lista har det växt till ett distribuerat system med över tusen toppdomäner, inklusive internationaliserade domännamn med icke-latinska tecken.

År 2026 planerar ICANN en ny ansökningsrunda för generiska toppdomäner, vilket kommer att utöka DNS-systemet ytterligare med nya ändelser. DNS-upplösningen blir också snabbare tack vare bättre infrastruktur och kortare cache-tider.