EU föreslår A–G-märkning av datacenter, men elens ursprung räknas inte in i betyget
Väljer du ett grönt webbhotell? EU:s föreslagna A–G-märkning kan hjälpa dig att jämföra datahallars el- och vatteneffektivitet. Men ett högt betyg visar inte att elen är förnybar, och märkningen gäller datahallen, inte ditt webbhotellspaket.
Webguide.se:s råd är att fråga vilket datacenter din sajt placeras i och hur leverantören styrker elens ursprung. Läs de uppgifterna separat från bokstavsbetyget. Vår jämförelse av gröna webbhotell förklarar vilka miljöuppgifter vi jämför.
Kommissionen presenterade förslaget den 21 september 2026. Det är ännu inte ett gällande märkningssystem. Den 6 oktober förlängdes parlamentets granskning med två månader, enligt Europaparlamentets ärenderegister, kontrollerat den 7 oktober.
Förslaget har två separata klasser: en för energieffektivitet och en för vatteneffektivitet. Elens ursprung ska visas på etiketten men avgör inte någon av klasserna.
Så sätts bokstaven
Klassen för energieffektivitet bestäms av elanvändningsmåttet PUE, på engelska power usage effectiveness, alltså kvoten mellan den totala el en datahall drar och den el som verkligen går till servrarna. Ju närmare 1,0, desto mindre el försvinner till kylning, belysning och övrig drift. Skalan är fastlagd i rättsaktens bilaga I.
| Klass | PUE, elanvändning |
|---|---|
| A | Högst 1,15 |
| B | Över 1,15, högst 1,25 |
| C | Över 1,25, högst 1,35 |
| D | Över 1,35, högst 1,5 |
| E | Över 1,5, högst 1,7 |
| F | Över 1,7, högst 1,9 |
| G | Över 1,9 |
En parallell skala gäller vattenanvändningen, uttryckt som vattenanvändningsmåttet WUE, på engelska water usage effectiveness, som sätter anläggningens vattenförbrukning i relation till elen som går till IT-utrustningen. Klass A kräver högst 0,1 och klass G täcker allt över 1,0. Båda måtten beräknas enligt den tekniska bilagan i en tidigare delegerad förordning från 2024, den som redan i dag ålägger datacenter med betydande elförbrukning att rapportera sina siffror till kommissionen.
Elens ursprung står med på etiketten, men avgör inget
Etiketten ska enligt förslaget innehålla en rad uppgifter utöver de två bokstäverna. Där finns anläggningens namn, typ, operatör, plats, storlekskategori, en QR-kod, driftsättningsdatum och antalet kylgraddagar, på engelska cooling degree days, ett mått på hur varmt klimatet är på platsen. Där finns också en uppdelning av elanvändningen på källa. Förnybart producerat på plats, förnybart köpt via elhandelsavtal, förnybart täckt av ursprungsgarantier, kärnkraft i motsvarande tre varianter, och den andel el vars ursprung anläggningen inte har kunnat identifiera.
Det är en finmaskig uppdelning. Den fångar exakt den skillnad som vår gröna facett för webbhotell redan försöker hålla isär. Nämligen skillnaden mellan el som faktiskt är förnybar när den produceras eller köps, och klimatkompensation som köps i efterhand för att räkna bort utsläpp på pappret. EU:s etikett gör den skillnaden synlig per anläggning. Men den styr alltså inte bokstäverna. Två datacenter kan ha identisk PUE och identisk klass, trots att det ena körs till stor del på kärnkraft och det andra till stor del på el vars ursprung ingen känner till.
Samma sak gäller två fält som beskriver anläggningens roll i elsystemet, om den kan leverera flexibilitet till elnätet och om den är förberedd för återvinning av spillvärme. Båda står på etiketten, ingen av dem påverkar klassen. Att kallt klimat skulle pressa ned PUE och därmed ge ett bättre betyg är en rimlig mekanism. Kylning kostar sannolikt mindre när uteluften redan är kall. Det är troligen därför kylgraddagarna finns med på etiketten över huvud taget. Men det är en mekanism och inte ett uppmätt utfall. Vi har inte mätt PUE eller WUE hos någon svensk anläggning. Rättsakten graderar inte klimatjusterat.
Betyget gäller byggnaden, inte ditt webbhotellspaket
Förslaget omfattar datahallar med installerad IT-effekt på minst 500 kilowatt. Mindre anläggningar kan delta frivilligt. Det är alltså datahallen som bedöms, inte det enskilda webbhotellsavtal du tecknar. Svenska webbhotell löser den frågan på olika sätt. En del äger sin hårdvara och driver den i egna lokaler, andra hyr utrymme hos ett oberoende datacenterbolag, och båda modellerna kan vara välskötta. Gemensamt för dem är att ett bokstavsbetyg på byggnaden inte säger något om just ditt paket. Vad det ger är i stället en fråga som från 2027 har ett kontrollerbart svar. Vilket datacenter kör leverantören i, och vilken klass fick den anläggningen? I dag är frågan om ett webbhotell är grönt en fråga utan facit. Vår karta över var svenska webbhotells servrar faktiskt står är ett försök att synliggöra kopplingen redan nu.
Kommissionen driver dessutom redan en öppen instrumentpanel med data om datacenters energiprestanda, byggd på rapporteringsskyldigheten som gäller sedan tidigare. Den är aggregerad, alltså sammanslagen på EU-nivå och per land, inte sökbar per anläggning. Du kan med andra ord inte slå upp ditt eget webbhotells datahall och se dess PUE i dag. Det är precis den luckan märkningen är tänkt att fylla, men först när de första etiketterna faktiskt sätts upp. Kommissionen väntar sig att det sker under 2027.
Varför kommissionen agerar nu
Bakgrunden är kapacitetstillväxten. Datacenter i EU drog omkring 68 terawattimmar el under 2024, och kommissionen väntar sig att siffran nära nog fördubblas till 114 terawattimmar 2030, drivet av AI. Det motsvarar enligt Internationella energibyrån mer än 3 procent av EU:s samlade elförbrukning. Samtidigt vill EU tredubbla sin datacenterkapacitet under de kommande fem till sju åren, en plan vi har skrivit mer om i genomgången av EU:s molnsuveränitet och vad tredubblingen betyder för svensk hosting.
Kommissionens exekutiva vice ordförande Teresa Ribera formulerade kopplingen mellan tillväxt och transparens så här när förslaget presenterades, i vår översättning.
Att tredubbla vår datacenterkapacitet kan inte betyda att vi tredubblar trycket på våra elnät, vårt vatten och våra elräkningar. Det börjar med transparens, med att gradera stora datacenter efter deras påverkan på vårt energisystem.
Kommissionen lyfter också fram spillvärmen. Om ungefär hälften av all spillvärme från europeiska datacenter återvanns skulle det enligt kommissionens egen räkning motsvara uppvärmningsbehovet för fyra miljoner europeiska hushåll.
Minimikraven är ett eget spår
Parallellt med märkningen har kommissionen öppnat ett samråd om minimikrav på prestanda för datacenter som verkar i Europa. Samrådet stänger den 14 december 2026, och ett förslag väntas under andra kvartalet 2027. Det är en annan process än märkningen, med sikte på faktiska tröskelvärden snarare än en synlig etikett. Skillnaden spelar roll för den som följer frågan. En etikett gör det möjligt att jämföra, ett minimikrav gör det möjligt att underkänna.